Prestationsdrivna män och sociala kvinnor?

En av pilotklubbsdeltagarna i Vision 50/50 delar med sig av några reflektioner han gjort som golfare och pappa till två idrottande barn – en son och en dotter. Ställer sporten olika krav på tjejer och killar?

Män gillar att tävla och kvinnor ser golfen främst som en social grej. Påståendet tycks vara en rätt så vedertagen sanning i Golfsverige. Möjligen ligger det en del i påståendet men frågan är i så fall varför? Är det något som är naturligt betingat eller är det beteenden vi själva har skapat?

Män gillar att tävla och kvinnor ser golfen främst som en social grej

Statistik visar att många golfklubbar framför allt tappar tjejer i tonåren. Hur kommer det sig? Kan det ha något att göra med vilken typ av förväntningar som finns på flickors och pojkars golf redan i unga år? Beror det på vilken typ av frågor vi börjar ställa till flickor och pojkar i samband med träningar och tävlingar redan när de är små? Kan en förklaring till att tonårstjejer slutar med golf vara att vi, mer eller mindre omedvetet, skapar olika beteenden kring pojkars och flickors golf? Jag har inte svaren på dessa frågor men har sedan en tid börjat ställa mig dem.

Som pappa till två idrottande barn reflekterar jag ibland över vilka förväntningar vi tycks ha på våra barn och hur det skiljer sig åt beroende på kön. Jag har en dotter och en son som båda håller på med flera olika sporter, bland annat golf. Vilka frågor ställer jag själv och andra föräldrar till dem efter träningar och tävlingar? Båda spelar fotboll och till sonen och hans lagkamrater handlar frågorna ofta om resultat och prestation. Man hör saker i stil med: "hur gick det?", "vad blev det i matchen?", "gjorde du några mål?". Till dottern och hennes lagkamrater tenderar frågorna att handla om annat. Där hör man saker som: "hur var det på träningen?", "hade ni kul?", "vilka var där?", "hur var det med Sofia och Alicia?". Frågor av mer social karaktär alltså. Underförstått: pojkarnas idrottande är viktigt på riktigt, de ska ju bli proffs, medan flickornas idrottande är, tja..., i första hand socialt.

Jag spetsar kanske till det en aning men ni förstår principen. Poängen är att om vi i tidig ålder tutar i pojkar att deras prestation är viktig så torde chansen öka att deras färdigheter också utvecklas. Och eftersom det är roligt när man blir bättre på något blir det också naturligt för dem att fortsätta med golfen.

Vardagsspråk och jargonger har betydelse. Språkbruk är murbruk

Om förväntningarna på flickor däremot är lägre, och vikten av prestation inte lika påtagligt kommuniceras från omgivningen, blir deras utvecklingskurva sannolikt inte heller lika bra. Och om golfen främst utvecklats till att vara en social grej ligger det kanske närmare till hands att man som tjej slutar i 13-14-årsåldern. Det finns ju så många andra attraktiva sociala arenor som öppnar sig i tonåren så varför vara kvar inom golfen? Och så står vi där, tränare, klubbchefer och styrelser, och tycker att det är så komplicerat med kvinnor och golf och undrar varför de försvinner från sporten? Och varför ska det vara så svårt att få till bra träningsupplägg för tjejer/kvinnor? Varför kan de inte vara lika enkla och okomplicerade att ha att göra med som männen? Självuppfyllande profetia, någon?

På min hemmaklubb har vi en riktigt duktig flicka. När vi frågade tränarna varför just hon utvecklats så mycket blev svaret att hennes pappa ställer högre krav och pushar henne mer än vad de andra flickornas pappor gör. Efter en stunds eftertanke konstaterade tränarna dock att pappan egentligen inte ställer högre krav på henne än vad pappor (för det är oftast pappor) generellt sett ställer på killar i hennes ålder. Olika kön, olika måttstockar.

Förväntningar och frågor. Hur mycket betyder de egentligen? Är det så att vi har olika förväntningar på flickors och pojkars golf? På kvinnors och mäns golf? Det kan verka så för när man tänker efter kan man konstatera att de flesta positivt laddade metaforer på golfbanan kan härledas till det manliga könet och de negativa till det kvinnliga könet (gubbsving är undantaget som bekräftar regeln). De allra flesta förstår precis vad en kärringputt är. Om någon däremot genar med sin drive över en damm på ett långt par 5-hål, ja då tar man en manlig linje, något som är djärvt och bra. Jag har aldrig hört någon skryta över en kvinnlig linje... Jag tror att vardagsspråk och jargonger har betydelse. Språkbruk är murbruk. Och om vi hela tiden kopplar bra grejer på golfbanan till uttryck med tydlig koppling till det manliga könet och dåliga grejer med det kvinnliga könet, vad är det egentligen vi gör då?

Å andra sidan tar hela detta resonemang sin utgångspunkt i att männens sätt – det vill säga normens sätt – är "det rätta sättet" och att kvinnor ska anpassas till det. Det kan man förstås också ifrågasätta. Men det är en annan krönika.

Martin Karlsson
Chalmers Golfklubb, pilotklubb för Vision 50/50

Fler nyheter

  1. Pitch Eftersnack om jämställdhet
  2. Vision 50/50

    Pitch Eftersnack om jämställdhet

    Lena Lindström, klubbrådgivare på SGF, om nyttan med diskussionerna efter varje avsnitt av studioprogrammet Pitch, och hur det egentligen står till med jämställdheten i Golfsverige.

    Hallå där, Lena Lindström, klubbrådgivare i Norr-Västerbotten, Ångermanland, Medelpad, Uppland och Stockholm!

    Hur har diskussionerna i Eftersnack efter Pitch-avsnittet om jämställdhet avlöpt?

    – Bra, tack, mellan fem och tio klubbföreträdare har deltagit i diskussionerna vid två olika tillfällen. I Norrlandsgruppen på förmiddagen kunde diskussionen ha fortsatt hela dagen med engagerade ledare för klubbar som på ett eller annat sätt är knutna till Vision 50/50 klubbutvecklingsprogrammet.

    Vad är nyttan med Eftersnack?

    – Till skillnad från de tidigare verksamhetsseminarierna är Pitch mer en envägskommunikation, och då blir det extra viktigt att fånga upp tankar och idéer efter sändningen. Behovet finns även på verksamhetsseminarierna, men är större efter ett TV-program.

    Hur står det egentligen till med jämställdheten i Golfsverige?

    – Allt fler klubbar vill utvecklas till att vara en än mer välkomnande och inkluderande klubb. Där finns klubbutvecklingsprogrammet Vision 50/50 som ett stöd. I dag är drygt 100 klubbar och distrikt engagerade i arbetet, som tar sitt avstamp i jämställdhet mellan män och kvinnor.

    – Ofta landar klubben snart i insikten av att man behöver jobba med inkludering även när det gäller andra grupper av golfare, som nyanlända, nybörjare, nya medlemmar, och så vidare.

    – Med en tydlig vision, verksamhetsidé och värdegrund på plats finns alla chanser att skapa en bra miljö för fler på klubben.

    Se jämställdhetsavsnittet och läs mer om ämnet ➤

    Text: Thomas Björn, Idrottens Kraft

    Bilden: Lena Lindström skickade en digital hälsning till Stockholms Golfdistriktsförbunds årsmöte i mars 2021, där hon delade ut diplom för väl genomförd Vision 50/50-utbildning och önskade distriktet lycka till med sitt fortsatta jämställdhetsarbete. 

    Om Pitch och Pitch Eftersnack

    Studioprogrammet Pitch är ersättaren till SGF:s verksamhetsseminarier och publiceras i nio veckor med nio avsnitt – ett per prioriterat ämne i verksamhetsinriktningen. Tisdag den 16 mars publicerades avsnitt fem som handlade om jämställdhet. 

    Varje avsnitt följs av ett digitalt, regionalt eftersnack dit golfföreträdare från klubbar och distrikt är välkomna att borra djupare i veckans ämne.

    Se alla avsnitt av Pitch ➤

  3. Den utrotningshotade arten
  4. Vision 50/50

    Den utrotningshotade arten

    Den ensamma golftjejen. En vanlig syn när antalet flickjuniorer minskar år för år. Låt oss bryta trenden tillsammans genom att skapa regelbunden och rolig juniorverksamhet året runt!

    De senaste åren har Sverige kunnat glädjas åt fantastiska framgångar på tävlingsbanorna. Landslagen har skördat medaljer, tourproffs har vunnit majors och blågula spelare har tagits ut till Ryder Cup och Solheim Cup.

    Men medaljens baksida är att återväxten i nästa generation ser desto dystrare ut. Särskilt inom en grupp – flickjuniorer.

    Få rundor och hög handicap

    Antalet tjejer som spelar golf har minskat med åtta procent i år till under 9 500 spelare. De spelar också lite – i snitt 3,6 ronder per år  – och utvecklas dåligt. Nästan tre fjärdedelar har en handicap 37 och högre och under 10 procent har 18 eller lägre.

    Varför ser det ut så här då? Den krassa verkligheten är att den här spelaren är väldigt ensam på sin golfklubb. Hon får träna fem gånger på våren och fem gånger på hösten i en grupp där hon nästan inte känner någon.

    Andra idrotter lockar med regelbunden träning

    Samtidigt bjuds hon in att prova på andra idrotter via klasskompisar och hem i brevlådan. I tennis, parkour, innebandy, simning och fotboll erbjuds hon regelbunden träning, många kompisar och möjlighet att vara med på cuper, läger och seriespel... Så varför ska hon välja golf?

    Vill vi vända den vikande trenden behöver golfen bli bättre på att både kort- och långsiktigt rekrytera flickor, utbilda ledare och föräldrar att hjälpa till med träning och erbjuda bra och rolig verksamhet året runt för juniorer i olika åldrar.

    Golfen – en härlig plats att växa som människa

    Då kan de växa som människor genom vår idrott och ha kul tillsammans med kompisar på världens vackraste idrottsarena – golfbanan.

    Och Sverige kan se fram emot nya medaljer och majorsegrar på både dam- och herrsidan i många år framöver.

    Skribent

    Porträttbild Susanne Persson, kommunikationschef
  5. Vi måste göra jobbet själva
  6. Vision 50/50

    Vi måste göra jobbet själva

    Om inte vi, så vem?

    Jag, och säkert många med mig, satte kaffet i vrångstrupen när Ada Hegerberg i samband med att hon tilldelades det prestigefyllda priset Ballon d'Or på Fifas fotbollsgala i november, fick frågan av den manliga programledaren om hon kan "twerka".

    Av minst hundra relevanta frågor man skulle kunna ställa till Ada om hennes fantastiska prestation och karriär förminskar programledaren henne genom att ställa en fullständigt icke relevant och sexistisk fråga. Ett annat exempel på icke relevanta och förminskande frågor är när Sarah Sjöström gästade Skavlan och fick frågan om hon anlitar städhjälp. Det är provocerande att vi inte har kommit längre.

    Jag har mött så många kvinnor genom åren som berättat saker de utsatts för, just bara för att de är kvinnor. De flesta vill inte träda fram, av rädsla för att kliva över den gräns som är skillnaden mellan att få vara med och inte. För det har historien visat många gånger att i sammanhang där kvinnor är i minoritet, som i styrelserum, företagsledning, inom idrotten, där har vi inte alls samma utrymme att misslyckas. Vi blir därför en del av kulturen, anpassar oss och blir lätt "gate keepers" mot andra kvinnor, när vi i stället borde ta hand om och stötta varandra.

    Vi måste våga ta ställning, inte bara i välformulerade styrdokument och jämställdhetspolicys, utan i verkligheten, där livet är och pågår. Vi måste ta dessa goda föresatser och vackra ord och göra verkstad av dem. Omsätta dem i praktiken. Först då sker förändring.

    Som breddidrottschef på Svenska Golfförbundet har jag ansvar för golfens jämställdhetssatsning Vision 50/50, där vi utbildar och stöttar våra klubbar och distriktsförbund. En resa som stundom kan vara både jobbig, utmanande och tålamodsprövande. Jag är dock övertygad om att när golfen blir mer inkluderande och jämställd blir den roligare och mer attraktiv för alla. Det är ett Golfsverige jag vill vara med och skapa och vara en del av i framtiden.

    Glädjande nog tar också andra förbund liknande initiativ. Men det får inte fastna på förbundsnivå. Det är ute i verksamheten, på klubben, i mötet mellan människor som förändringsarbetet måste få fäste.

    Forskning inom näringslivet och politiken ger stöd för att könsblandade styrelser gör ett bättre jobb. Men för att bli framgångsrik måste frågan om jämställdhet marinera hela organisationen, finnas med i ryggmärgen från ordföranden och ut till varje enskild ledare och förtroendevald. Det måste diskuteras, följas upp och det ligger ett stort ansvar som enskild individ i organisationen eller föreningen att agera jämställt.

    Det finns också fler relevanta perspektiv. Idrotten är till exempel beroende av bidrag och sponsorer och för att vara attraktiv och relevant behöver frågor som jämställdhet och inkludering finnas med som en röd tråd. Ett starkt varumärke/klubbmärke raseras snabbt om man agerar på ett sätt som gör intressenterna besvikna. Det har vi sett flera exempel på de senaste åren, inte minst på våra sociala plattformar.

    Jag är stolt över Vision 50/50. Det har gett min idrott golfen en ledande position i det här viktiga arbetet. Jag har alltid haft en förmåga att dras till områden där jag har möjlighet att påverka och för mig är det viktigt att vara med och inspirera och bidra till att vi utvecklas och skapar lika förutsättningar för killar, tjejer, män och kvinnor både som utövare och på ledande positioner.

    I dag, den 8 mars – Internationella kvinnodagen vill jag uppmana alla vi som verkar inom idrottsrörelsen att lyfta jämställdhetsfrågan och hålla den levande. För om inte vi ska göra jobbet, vem ska då göra det?

    Annica Lundström
    Breddidrottschef, förändringsledare Vision 50/50, Svenska Golfförbundet