En 74-åring full av åsikter

Vi har suttit vid middagsbordet i klubbhuset på Black Sea Rama under en knapp halvtimme. Gary Player har redan diskuterat ekologiska grönsaker, utomhusgående grisar och hur han nyligen skällde ut en katolsk präst i New Jersey. När huvudrätten anländer avbryter han tvärt ett annat resonemang för att plötsligt spänna ögonen i mig och säga:

- Visste du att USA årligen dumpar över hundra ton DDT i havet?

Sippar av artighet
Ansiktet är fårat och solbränt. Men ögonen och kroppen skvallrar inte om att Gary Player firar sin 74:e födelsedag i år. Han är fortfarande en uttalad renlevnadsmänniska. Av artighet mot sina värdar och uppdragsgivare här norr om Varna sippar han ändå försiktigt på glaset med den inhemska spriten Rakia, som ställts framför honom.

Tidigare i år lämnade han 18:e hålet på Augusta National med rungande ovationer från publik och spelare. Gary Player hade slutfört sitt 52:a US Masters, vilket är flest starter i tävlingens historia, och därmed även avrundat det som han utannonserat som sin sista major. Redan som 29-åring hade han en inteckning i alla av golfens fyra stora mästerskap, vilket endast fyra andra spelare lyckats med under sina respektive karriärer.

Mannen som sitter på andra sidan middagsbordet krönte sin sex decennier långa tävlingskarriär med nio stycken majortitlar. Han är kort sagt en av golfens största legender, som också spelat mot de tyngsta namnen från ett antal eror.

För Gary Player råder det ingen tvekan om vem som är den bäste av dem.

- Det är Ben Hogan, utan tvekan. Ingen har slagit bollen som han gjorde. Hade Hogan använt dagens utrustning hade han uträttat otroliga saker på banan. Det är en annan värld nu. Jag häpnar varje gång jag ser hur kort gräset kan klippas. Förutsättningarna är fantastiska för dagens spelare. Tiger Woods är den bäste puttare som jag någonsin har sett. Han har en fantastisk fysik och ett starkt psyke. Jag är ett stort fan av honom. Men ingen har slagit bollen som Ben Hogan.

Nöter i gymmet
Tidigt på morgonen efter middagen är han troget på plats i resortens gym för att nöta sitt fysiska träningsprogram. Sedan går Player runt på den blivande banan vid Thracian Cliffs, också belägen vid den norra delen av Svarta havskusten. Han spelar några av de sådda hålen med lånade klubbor, som en av ägarna hämtat från bakluckan.

- De här skaften är för mjuka, mumlar Player för att sekunder senare slå upp en hybrid någon meter från pinnen på hålet, vars green ligger närmast den blivande marinan.

När vi sedan slår oss ned i en golfbil framför havets skummade vågor konstaterar han att dagens utrustning inte är lika utslagsgivande som prylarna de använde under Players egna glansdagar.

- De bästa spelarna fick ett klarare övertag tack vare sina egna färdigheter. Man tvingades uppfinna fler typer av slag. Jag upplever själv nutidens bollar som svårare att skruva samtidigt som de går längre.

Flera gånger får jag motvilligt avbryta honom för att bestämt styra in samtalet på golf. Annars hade vi fortfarande suttit där.

Gary Player kan i dag främst betraktas som en galjonsfigur för sitt eget affärsimperium och hade lätt kunnat mata ut ett antal artiga floskler om golfen i dag uppkryddade med säljande instick om sina egna produkter eller banor.

Men icke.

Från Players håll levereras det hellre passionerade utläggningar om hur västvärlden förstör sin hälsa med fet och näringsfattig snabbmat. Han gör inte direkt vågen när han får höra att svenska golfare helst stoppar i sig varmkorv och kanelbullar i kiosken vid nian.

- Vi gör det i Sydafrika också, men man kan också välja mörkt bröd, frukt och liknande. Men jag vill ta diskussionen ett steg längre. Det stora problemet i världen är övervikt. Det dödar fler människor än alla krig någonsin gjort. Och dina barnbarn kommer aldrig att äta samma mat som vi stoppar i oss i dag.

Muskler möttes med skepsis
Player har alltid tillämpat en ganska strikt kosthållning och äter mest vegetarisk mat i dag. Men under de tidiga åren på touren var det främst den fysiska träningen som markant skiljde honom från de övriga spelarna. Att han hellre lyfte skrot än dunkade groggar i hotellbaren betraktades med skepsis från många läger där man ansåg att stora muskler kunde förstöra svingen.

- Jag var känd som en dåre bland de andra spelarna. Men tiden har gett mig rätt. När Jack Nicklaus besökte mig hemma på gården i Sydafrika häromdagen sa han att han önskade att han tränat lika hårt som jag för att slippa de smärtor han drabbats av nu. Nicklaus är fem år yngre, men hans kropp är 25 år äldre än min.

Du var i gymmet i morse. Hur mycket fysisk träning orkar du med?
- Jag kör på gymmet runt en och en halv timme fyra eller fem gånger i veckan och jag gör minst tusen situps när jag är där.

- Och så tränar jag givetvis hela kroppen. Men produktionen av tillväxthormoner minskar när man är 74 år så jag kan inte bygga muskler på samma sätt som tidigare, säger Player och klappar sig på den vältränade magen.

Sedan eldar han på med eftertryck:

- Jag skulle uppskatta att 70 procent av dagens professionella idrottsutövare använder någon form av prestationshöjande medel. Alla läkare som jag besöker vill ge mig tillväxthormoner och säger att jag kommer att öka min styrka avsevärt på tre månader. Men varför då? Det skulle ge problem med lever, njurar och förstöra min kropp. En neurolog som jag går till har besökts av hundratals professionella idrottsmän. Han har berättat att deras genitalier krympt till några centimeter på grund av allt som de stoppat i sig. Och det är viktigt att du skriver det här. Det är en fruktansvärd utveckling.

Hinner inte ställa kritisk fråga
Vi halkar sedan av någon anledning in på den globala finanskrisen. Player anser att den kommer att innebära ett välbehövligt reningsbad både för golfen och för övriga delar av samhället. För honom är det främst av stor vikt att miljöaspekterna hamnar i fokus för att spelet ska kunna fortsätta att spridas till nya territorier.

Hur detta går ihop med att han själv dundrar runt i ett bränsleslukande privatplan och gärna marknadsför sig själv som "världens mest beresta idrottsman", med över 20 miljoner flygkilometer under bältet, hinner jag inte fråga.

Men när vi diskuterar golfbanor påpekar Player gång på gång att han är en bonde som vet hur marken bäst odlas och brukas efter naturens egna förutsättningar. Och på sin gård i Sydafrika har han omsatt kunskaperna i praktiken genom att bygga det som Player själv anser vara framtidens golfbana.

- Jag har uppfört en bana som bara förbrukar 30 procent av det som vatten, bränsle, arbetskraft och maskinpark gör, jämfört med en vanlig bana. Driftsbudgeten landar därmed på 30 procent av vad en genomsnittlig bana kräver. Att det är dyrt att driva banor är något som skador golfen. Vi måste göra spelet billigare och mer tillgängligt. Samtidigt måste slöseriet med resurser sluta, både inom golfen och i världen över lag. Stora mängder mat, pengar, olja och annat går dagligen till spillo på grund av folks oaktsamhet.

Om vi återkopplar detta till golfen, blir du lika upprörd av storleken på dagens prissummor på tourerna?
- Man tjänar nog mer på en 50:e plats i dag än vad jag gjorde när jag vann penningligan på PGA Tour. Men jag har inga större invändningar mot dagens prissummor. Förutsatt att proffsen känner ett ansvar för att alltid uppträda trevligt mot mannen på gatan - och speciellt mot äldre. Men vissa proffs vill inte spela pro-amtävlingar, gå på sponsormiddagar eller resa till andra delar av världen. För oss var detta självklart. På seniortouren spelade vi två pro-amtävlingar per vecka. Och det är så det ska vara.

En av Players assistenter kallar och vi börjar resa oss upp från golfbilen. Jag avrundar med att singla i väg en sista och ganska självklar fråga.

Finns ett stilla pensionärsliv någonstans i din framtid?
- Om jag går i pension så dör jag. Att dra mig tillbaka vore det värsta jag kunde göra. När kroppen slutar röra sig börjar man dö. Visste du förresten att en stor del av jordens barn har artärer som är jämförbara med en 45-årings?

Gary Player sätter sig sedan i skuggan under en tältduk. Framför honom står en tallrik med frukt och nötter samt ett glas äppeljuice. Nästa dag flyger han vidare till Skottland för att närvara vid sista dagen av The Open.

Men först väntar en ny morgon och dryga tusen situps i gymmet.