Exklusivt: Anna dagen efter

Klockan är lite mer än tio på morgonen när Anna Nordqvist släntrar in i lobbyn på Hiltonhotellet i Gaithersburg, några mil utanför Washington.
Det har varit en omtumlande natt, med få sömntimmar, men ögonen är pigga och humöret gott. Bara 14 timmar efter hennes fantastiska seger i LPGA-mästerskapet börjar hon förstå vad det egentligen är hon har ställt till med.
- Jag tittade på bilder från tävlingen i morse och det har gjort att segern har börjat sjunka in. Det känns helt fantastiskt, säger Nordqvist till Svensk Golf.

49 missade samtal
Och skulle inte tv-bilderna räcka så kan hon ju alltid kolla in sin mejlbox eller sin mobiltelefon. Det ringer nämligen oavbrutet under vår intervju och när en timme har gått visar displayen att hon har 49 missade samtal.
- Och jag har nog fått 100 grattismejl till min egen adress. Jag ska verkligen ta mig tid att läsa allihopa. Det är otroligt kul med allt stöd jag har fått, säger Nordqvist.

Vad var det första du tänkte när du vaknade i morse?
- Att det är otroligt att jag vann. Konkurrensen är verkligen så tuff här ute.

Vad tänker du när du ser tv-bilderna?
- Jag är nöjd över hur lugnt jag agerade på banan. Tempot var väldigt bra och jag stressade inte upp mig över situationen.

Ett slag i taget
Nej - hon gjorde ju inte det. För trots att förutsättningarna var pressande, atmosfären förtätad och konkurrensen stenhård så var den unga svenskan fullständigt iskall på Bulle Rock-banan. Hon levde i sin egen bubbla och klarade av att leva efter sitt mantra om att ta ett slag i taget och lät aldrig tankarna vandra iväg.
Inte ens när hon för ett tag ledde med fem slag.
- Jag hade faktiskt koll på att min ledning var rätt stor, men försökte att inte bry mig om det utan bara fortsätta göra min grej. Marginalerna är ju så små och gör jag bogey när motspelarna gör birdie så förändras ju läget med två slag, säger Nordqvist.

Fast besluten
Och det var precis vad som hände. När antagonisten Lindsey Wright sänkte sin birdieputt på det 13:e hålet, medan Nordqvist treputtade för bogey var ledningen bara nere i ett slag.
- Men jag kände mig ändå lugn och var fast besluten om att jag skulle ordna det ändå. Jag tyckte ju inte att jag hade gjort några större misstag så därför fanns ingen anledning att deppa.

Respektlösa attacker
Hon fick rätt. Med två totalt respektlösa attacker mot de svåra flaggplaceringarna på de två sista greenerna drog hon ned rullgardinen för konkurrenterna, men avslöjar nu att det inte var riktigt meningen att spela fullt så offensivt.
- På 17:e skulle jag bara slå min järnfyra mot mitten av greenen, men tappade den något höger och det blev ju perfekt. Men jag var aldrig riktigt orolig där, eftersom jag hade gjort birdie på det hålet under samtliga varv.

Och hur var det med den sanslösa hybriden på 18:e?
- Jag skulle slå den lite mer till höger, men den slutade ju helt perfekt och även om det såg tufft ut så var det aldrig någon fara. Jag slog ju bollen i vattnet den första dagen och tänkte inte göra det igen.

Har du funderat över hur du lyckades vara så kylig i den situationen?
- Många tyckte att jag hade press på mig, men jag såg det inte riktigt så. Jag är ju egentligen här för att lära mig och oavsett vad som hade hänt i går så hade det varit en erfarenhet att ta med mig i framtiden. Jag ser långsiktigt på det här och har ingen brådska att nå framgångar.

Hur tror att segern kommer att förändra ditt liv?
- Jag kommer att få möjlighet att spela de tävlingar jag vill och det känns bra. Sedan blir det väl mer intervjuer och sånt, men just nu känns det bara roligt.

Hur ser du på att nämnas i snacket om bragdmedalj?
- Det är otroligt att tillhöra det gänget. Jag menar, det är ju Zlatan och såna som är andra kandidater. Och att jag får vara med där är ganska overkligt.

När intervjun närmar sig slutet stormar SVT:s reportageteam in i lobbyn, efter att ha lyckats hitta rätt bland småvägarna i Maryland.
Och något säger att det inte är dagens sista intervju.
Välkommen till ditt nya liv, Anna Nordqvist.
En världsstjärnas liv.