Av: Jörgen Ohlson - 2008-10-21

Ett antal hundra katrineholmare hade mött upp i centrum när kommunen på tisdagen offentligt hyllade stadens store son och främste ambassadör. ”Jättekul, jag känner mig stolt och hedrad”, sa en frusen Robert Karlsson.
Vad mer än blommor och applåder ger man en kille som spelat in 100 miljoner kronor i prispengar? Det var en fråga som kommunstyrelsens ordförande Göran Dahlström och fritidschefen Jonas Thorsell fick grubbla länge på.
Svaret blev en liten överraskning för katrineholmarna och inte minst för Robert Karlsson.
- Vi har beslutat att inrätta en "Katrineholmsidrottens Hall of Fame" där Robert ska vara första namn, sa ordförande Dahlström när han greppade mikrofonen.
Stora applåder.
Att Robert Karlsson är Katrineholms genom tiderna bäste idrottsutövare är det få som ifrågasätter. Men den sörmländska lilla staden har genom åren - faktiskt - fostrat fler internationella storstjärnor. Det finns bland kommunmedborgarna exempelvis en olympisk guldmedaljör och tillika bragdmedaljör vid namn Susanne Gunnarsson, kanotist.
- Vi ska kunna plocka medlemmar bakåt i tiden till denna Hall of Fame, men Robert Karlssons namn skall vara nummer ett, betonade Göran Dahlström.
- Robert är den bästa tänkbara ambassadören för vår kommun. Han är inte bara en fantastisk golfspelare utan också en jättefin kille och ett lysande föredöme för alla katrineholmare, inte minst för våra ungdomar, sa Dahlström vidare.
Engagerad i hemmaklubben
Robert är stolt över sitt ursprung och Katrineholms Golfklubb trogen. Sedan tre år tillbaka är han engagerad som konsult när det gäller Jättorp-banans utveckling.
Den lera han hade på jeansen när han äntrade scenen denna tisdag var ett resultat av att han tidigare på dagen tillbringat åtskilliga timmar på den bana där han på tidigt 1970-tal slog sina första golfslag.
- Bagaget försvann på vägen från Portugal och jag hade inget ombyte. Därför är jag lite lerig, och framför allt frusen, ursäktade sig Robert.
För världssexan blev det en kort visit i hemstaden denna gång. Redan på tisdagskvällen satte han sig på ett plan till Luleå för vidarebefodran till Vuollerim, där han i sitt fritidshus ska vila upp sig tillsammans med familjen några dagar.
Närmaste stora uppgift blir förstås Volvo Masters på Valderrama nästa vecka. Robert har flera gånger sagt att han inte bryr sig så mycket om Order of Merit, men när han nu är så nära totalsegern på Europatouren erkänner han att det skulle vara "lite kul" att ta hem titeln.
- En seger ger ju fem års spelrätt på touren, säger han.
Robert har också hyfsad koll på förutsättningarna inför avgörandet:
- Jag vet att Padraig Harrington måste bli sämst tvåa och att Lee Westwood måste vinna för att gå förbi mig. Om Harrington vinner måste jag vara sämst fyra eller något i den stilen.
Fyra tävlingar kvar
För Robert återstår fyra tävlingar i år innan han kan ta jullov. Efter Volvo Masters väntar två tävlingar i Kina (HSBC Champions i Shanghai och World Cup på Mission Hills tillsammans med Henrik Stenson) och sedan ska han för första gången delta i Nedbank Challenge, den gamla miljondollartävlingen för inbjudna världsstjärnor, i Sydafrika.
Han har också fått ett erbjudande att spela Chevron World Challenge, Tiger Woods inbjudningstävling i Kalifornien veckan före jul, men har vänligt tackat nej.
- Jag kan inte spela allt, motiverar Robert.
Det faktum att han nu är världssexa kommenterar han så här:
- Nästan overkligt. Om du frågat mig för 30 år sedan om jag skulle kunna bli sexa i världen hade jag svarat ja - då ville jag bli nummer ett. Men om du ställt samma fråga för tio år sedan hade jag nog bara skrattat och sett det som en utopi.
Nästa år fyller han 40, men nog verkar det som om det ännu finns många oskrivna kapitel i den märkliga sannsagan om Robert Karlsson.
Av: Jörgen Ohlson - 2008-10-21