Golfledare har gått ur tiden

Många som fick den eftertraktade möjligheten att delta på Åtvidabergslägret minns med ett leende i hjärtat hennes förhållningssätt till de unga flickorna. Alltid klar och tydlig i sitt tilltal i sin ledarroll. För att rangera in sina adepter tillsades de yngre att tilltala henne med ”Tant Margaretha” medan de äldsta, med ålderns rätt, tilläts vara mer informella och bara säga ”Margaretha”.

Margaretha Murray var en aktad och stridbar ledamot i SGF:s styrelse åren 1961 till 1976 och ordförande i damernas elitkommitté åren 1973 till 1975. Hon var landslagskapten vid flera landskamper, EM och VM.  Från sin sittkäpp, iklädd sin utmärkande lilla blå hatt och puffande på en cigarett skärskådade med argusögon Margaretha Murray sina ”flickor” om de var dugliga för landslagsuppdrag eller gjorde sitt bästa i kampen om landslagssegrar. Alltid bestämd men med humor och lätt till det befriande skrattet. Och som alltid med sin man Rutger stående bakom för att hjälpa till med råd och dåd till Margarethas ”flickor”. De två blev ett oskiljaktigt par både på och vid sidan om både de svenska och utländska golfbanorna.

VM-bronset i Buenos Aires 1972, som var Sveriges första VM-medalj, blev kronan på en lång och engagerad karriär inom svensk golfsport där Margaretha hellre ägnade sig åt ledarsysslorna än sitt eget spel. Hon nobbade alltid ”flickornas” invit om att få henne med och spela i en träningsboll. Servicen måste gå i första hand.

Margaretha Murray kom att bli en av de stora ledarprofilerna inom svensk golfsport. Hon fick SGF:s förtjänsttecken i guld 1975. Hon levde den sista delen av sitt liv i Båstad.
Margaretha Murray blev 94 år.