En egen flagga, armé och president. I den stora sjön finns ett odjur och vid strandkanten en bana som är en av landets vackraste. Välkommen till Jämtland.
Jag har precis passerat gränsen från Ångermanland och kör den ensliga landsvägen in i Sveriges enda republik. Det är bara någon timme kvar till midnatt men fortfarande ljust. Solens strålar skapar ett mäktigt skådespel på himlen. De gröna täta skogarna och de karga fjälltopparna färgas nästan svarta av det starka skenet.
En vägskylt berättar att den som viker av till vänster snart kommer till Döda Fallet. Jag fortsätter dock i riktning mot Östersund och stannar i stället till i den lilla byn Gevåg.
På en liten udde intill väg 87 har någon ställt ut ett timrat bord med bänkar alldeles vid strandkanten. Jag slår mig ner en stund och blickar ut över den brusande forsen, skogen, bergen och andas in den rena, friska luften.
Det är en underbar sen kväll i Midsommarsverige – kan det bli bättre än så här?
Ja, faktiskt.
Tycker du att det brukar vara jobbigt att slå ut på första tee när folk tittar på? Vänta bara tills du kommer till hål 10 på Storsjöbygdens GK.
Där kan a-l-l-a se dig.
Klubben har postadress Brunflo men ligger några kilometer utanför de centrala delarna av samhället söder om Östersund. Banan byggdes 1990 och Sune Lindes skapelse spelas i en kuperad terräng där flera av hålen ramas in av djup jämtländsk skog som skapar sköna rum längs fairways.
Hål 7 är ett par 4 på 378/324 meter där fairway sluttar ner mot en green som Linde har placerat som en halvö ute i en damm. Det gör inspelet delikat och är samtidigt en bra förberedelse på nästa hål – par trean. Från ännu ett högt placerat utslagsområde ska du skicka ner bollen på greenen som har vattnet till höger och på andra sidan två bunkrar som fångar upp allt för långa utslag.
Snart är första nio avverkade och då kommer vi till det kanske mest intressanta utslaget på Storsjöbygden. Från parkeringsplatsen promenerar golfarna uppför en brant backe för att komma till anläggningen och det allra första som kommer i blickfånget är tians gula tee.
Det har placerats på en grön liten plätt som omges av små grusgångar och positioner varifrån folk kan se dig slå.
Till vänster: klubbhuset.
Till höger: shopen.
Bakom ryggen: rangen.
Och framför? Ett par 4 på 327/292 meter där det framförallt handlar om att fokusera på utslaget och komma bort från tee utan att göra några pinsamma misstag. Det är nästan som en arena och ett slags test på hur golfaren hanterar stressade situationer.
I like it.
Mycket tack vare att bollen lyckas undvika bunkern till vänster och vattnet till höger och i stället landar på fairway där nere i sänkan.
E14 länkar samman Jämtland med Trondheim som ligger 26 mil från Östersund. Längs vägen passerar du en viadukt med en svingande golfsymbol på, det är Krokoms GK och bron är övergången från banan till drivingrangen och övningsområdet.
– Välkommen till Sveriges bästa 13-hålsbana, säger kvinnan i receptionen när vi checkar in i kansliet som finns i en röd barack.
2002 stod Jeremy Turners niohålsslinga klar men sedan byggdes fyra nya som invigdes säsongen 2008 och numera finns det alltså 13 hål. Det finns planer på att expandera men än så länge får golfarna som vill lira 18 helt enkelt återvända till första tee och spela 1 till 5 igen.
– Vi känner oss ganska nöjda med 13, vi uppfattar att folk tycker att det är alldeles perfekt eftersom det tar två och en halv, till tre timmar att spela. De sista fem hålen är ritade och klara och det finns även ett beviljat bygglov men vi startar först när ekonomin är med oss, säger intendenten Christer Norling.
Intill Krokoms park- och skogsbana finns det även ambitioner att uppföra ett hotell där klubben skulle bli hyresgäst och flytta in sitt kansli. Ett boendekomplex är dock redan på plats och det är Sandnäsets sjöstad som byggts till vänster om hål 6 nere vid Storsjöns strand.
– Sjöstaden bildades ursprungligen av golfklubben eftersom vi inte enbart ville bygga en bana utan även ett bostadsområde. Därför startade vi ett separat bolag som utvecklade den första etappen och sålde de 38 tomterna. Husen har ett attraktivt läge med en golfbana i trädgården och på andra sidan kan de ha båten i Storsjön. De som bor där kan ta skotern upp till fjällvärlden, det är 12 minuter in till centrala Östersund, 45 minuter till Åre och en kvart till flygplatsen på Frösön, säger Christer Norling.
När den här regionen på 50-talet drabbades hårt av avfolkning riktades ett stort missnöje mot regeringen i Stockholm. När Rosenbad sedan tillsatte en utredning för att se över möjligheterna att slå ihop Västernorrlands län med Jämtlands så fick jämtarna nog. Yngve Gamlin utropade sig 1963 till president i Republiken Jemtland och startade festivalen Storsjöyran som en frihetsfest. Republiken stavas numera Jamtland, de har en egen lag – Jamtelagen, en egen militärmakt – JRA, Jamtlands Republikanska Armé och så förstås en egen fana som består av kulörerna blå, vit och grön. På Östersunds nya imponerande fotbollsstadion är hörnflaggorna republikens egna.
Yran finns kvar. Storheter som Lady Gaga, Pet Shop Boys och Bryan Adams har genom åren uppträtt här och under kalaset hålls också ett presidenttal, sedan 1988 heter han Ewert Ljusberg. I år arrangerades Storsjöyran 28–30 juli i centrala Östersund, den mysiga staden som är Sveriges San Francisco eftersom gatorna i centrum sluttar ner mot vattnet. Och någonstans där under Storsjöns läckra blåa yta ska det finnas ett odjur...
San Fran har Golden Gate.
Östersund har Frösöbron.
Jag korsar den och kommer så småningom fram till något riktigt storslaget.
I höjd med flygplatsen finns avtagsvägen till golfklubben och redan på parkeringen möts besökaren av en bedårande kuliss som sedan gör golfaren sällskap under hela ronden.
Storsjön.
Snöklädda toppar av Oviksfjällen.
Och Åreskutan långt borta i horisonten.
Rangen finns alldeles nedanför och bjuder på samma vackra vyer och ytterligare lite längre till vänster, på andra sidan skyddsnätet ligger alltså första tee.
Att slå ut på ettan är som ett intåg i sommarhagen. Det är ett par 5 på 500 meter från gult (441 från rött) men eftersom tee är högt placerat och du slår nerför mot en fairway lika bred som Åre Östersund Airports landningsbana så kan denna stiliga skapelse som Nils Sköld lagt ut även ge en skön start på ronden. Hålet har index 17 och många lämnar greenen med en birdie.
Precis som min spelkamrat, Krister. Han är sedan decennier medlem i klubben, som är Jämtland äldsta, men är nu ute på sin säsongspremiär.
– Det fantastiska med den här banan är att även om man har spelat dåligt så är det okej eftersom det är så otroligt vackert, säger Krister.
Han fungerar som vår personliga banguide men även som en slags Herman Lindqvist och berättar om historiska händelser som inträffat i anslutning till anläggningen. Efter halva varvet byter Östersund-Frösö karaktär. På första nio är det mer generöst, nu försvinner slingan in bland mysiga trädridåer som gör utrymmet för misstag begränsat.
Det är kraftigt kuperat och nere på 13:e hålets tee börjar resan tillbaka upp mot klubbhusets höjder – det är som en läcker fjällvandring.
När vi har tagit oss ändå upp till 18:e och skickat utslagen mitt på fairway stannar Jämtlandsambassadören Krister upp och blickar ut över vidderna.
– Det är så vackert att man blir gråtfärdig, säger han.
Jag tror bestämt att Krister torkar bort en tår innan vi vandrar vidare fram mot den sista greenen. Mitt öga är inte heller helt tort. Efteråt tackar vi varandra för en trevlig rond, han ska iväg till kontoret medan jag slår mig ner på restaurangens uteservering och blickar ut över den fantastiska naturen.
Jag vill inte åka härifrån.