Den bortglömda kusten

Solen glittrar i sundet och den lätta morgonbrisen får flaggan 134 meter bort att yrvaket sträcka ut sig mot sydväst. Det enda som egentligen står emellan mig och den smaragdgröna greenen där borta vid skogsdungen är en kontrollerad liten knuff med järnsjuan och det känns som ett slag som rimligtvis borde kunna utföras i sömnen.
Men allt jag kan tänka på är Kjell Enhager.
Jag träffade den mentala gurun en gång för att göra ett reportage om hur man skulle tänka i utmanande situationer ute på banan, och för att illustrera detta valde vi ut de tuffaste man kan tänka sig. Det handlade bland annat om att bota första tee-skräcken, hur man hanterar sitt mardrömshål och vad som är viktigt att tänka på när man ska slå över stora vattenhinder.
Kjell levererade smarta och trovärdiga svar på alltihop och jag har själv haft god hjälp av många av dem genom åren.
Däremot sa han inget om hur man skulle bete sig om allt det ovan nämnda inträffade på ett och samma hål.
Förmodligen hade han heller aldrig besökt Kalmar Golfklubb.

För tre år sedan fick Pierre Fulke uppdraget att designa om greener och greenområden på Kalmar GK. Parallellt med detta återtogs den ursprungliga utformningen på den första 18-hålsslingan och några av hålen ritades om för att bättre passa in i den nya layouten.
Den gamle Ryder Cup-spelaren fick tämligen fria händer att utföra uppdraget.
Utom på en punkt.
Rör inte det första hålet.
Den lilla par trean är och var klubbens absoluta signum och oftast det mest bestående minnet av ronden för gästspelaren.
Hårda fakta berättar att hålet inte alls är något märkvärdigt, utan bara ett enkelt slag över en liten havsvik i Kalmarsund mot en generös green.
Men frågar du den juniortourspelare som var så stressad och fokuserad att han trillade i vattnet när han kollade spellinjen eller den som startade en slagtävling med att slica fyra bollar rakt ut i drickat så är bilden förmodligen en annan.
Oftast är det den nyckfulla vinden som ställer till det, men också den utsatta känslan av att vara centralgestalten i klubbhusverandans, restaurangens och puttinggreenens blickfång.
Det här sättet att inleda en golfrond på är både osvenskt, okonventionellt och roligt.
Lyckligtvis klarar jag av att hantera situationen, trots bristen på råd från Enhager, och att bollen landar i den högra greenbunkern känns inte som någon svår motgång.

Färden går sedan vidare utmed strandlinjen och det nydesignade andra hålet är underbart. Sedan för routingen oss abrupt inåt land, till mäktiga skogskorridorer, och vi får i stort sett inte en glimt av havet igen förrän vi puttar ut på det 18:e hålet.
På ett sätt är det både synd och oväntat, med tanke på banans inledning och klubbhusets vackra läge.
Men kan man bara se en bit utanför det rent estetiska är det lätt att konstatera att det här är en skogslayout som står stark på egna ben.
Av de två banorna är det den gamla som är nydesignad och som därmed är den mest spelvärda, sett ur ett strategiskt perspektiv. Men det är ändå inget självklart val.
Fulke har lyckats skapa levande greenområden med en tydlig linje i bunkersättningen och det ger stora möjligheter att placera flaggorna och förändra banans presentation.
Men många upplever redan att den har blivit betydligt tuffare och den något sämre spelaren får sannolikt en trevligare resa på den nya banan, i alla fall om man mäter lycka i samma enhet som poäng i scorekortet.
Och blir du förvirrad över logiken i att den gamla banan är den nybyggda, så är du inte ensam.
– Alla som ringer säger att de vill spela den nya banan, fast egentligen menar de den gamla. Så där har vi lite jobb att göra, konstaterar klubbchefen Jimmy Grön, som varit Kalmar GK trogen i 22 år.

När svensken planerar sin golfsemester finns den här delen av landet sällan med i bilden.
Möjligtvis i form av inkörsport till Öland, med publika succéer som Ekerum och Grönhögen, men knappast mycket mer än så.
Det vill Kalmar ändra på, med sin tuffa satsning.
– Vi har visserligen drygt 14 000 greenfeeronder per år, men vi vill bli ett intressant alternativ för weekendbesökaren. Därför tittar vi bland annat nu på möjligheterna att bygga ett hotell och en korthålsbana, berättar Grön.
I trakten finns ju också en del annat att se.
Öland är redan nämnt, västerut ligger det välbesökta Glasriket och ett tiotal mil åt söder finns Blekinges mäktiga skärgård.
Men den här gången är tiden för knapp och därför finns två korta stopp inplanerade på vägen norrut.
Det första av dem blir redan i Pataholm, strax norr om Kalmar.
I det lilla kustsamhället känns det som att tiden har stått stilla och bebyggelsen är både vacker och pittoresk, liksom utsmyckningen av gårdarna. Tidigare var den här platsen central i sjöhandeln och blomstrade under framförallt 1700-talet. I dag bor här bara ett 20-tal invånare och under sommaren är den väl värd ett kort stopp tack vare skönheten.

Den oföljsamma kustvägen för oss norrut och vi når golfklubben i Oskarshamn inom en timme.
Historien säger att Nils Sköld, svenska golfbanors fader, svarar för designen av den här park- och skogssträckningen, men den uppgiften vill inte klubbens mångårige pro Jan Hult sätta sitt namn på.
– Jag vet inte riktigt vad det där kommer ifrån. Såvitt jag vet har Åke Persson ritat de första nio hålen och sedan var det klubben som gjorde nio till, säger han.
Sedan berättar han att han själv är pappa till det åttonde hålet och vid den okulära besiktningen visar korthålet sig vara ett av de bästa, med två listigt placerade bunkrar och en smal green.
Banans balans går att diskutera, då samtliga tre par 5:or har placerats inom loppet av fyra hål medan de sista nio består av åtta par 4:or och en par 3:a, men på det hela taget utgör banan en småtrevlig utflykt och ställer, trots att den är kort, höga krav på spelaren. Greenerna är små och svårträffade och framförallt bjuder par 3-hålen gott tuggmotstånd.
Den vänliga och opretentiösa stämningen bidrar också till ett positivt slutintryck och känslan att klubben kan vara ett motiverat stopp på vägen till eller från golfsemestern på Öland.
Om inte strömmarna av turister styrs mot Kalmar i framtiden, vill säga.