Den arabiska våren nådde aldrig riktigt till Marocko och läget har varit relativt lugnt. Så med bra flygförbindelser och nya golfsatsningar har landet blivit en intressant destination. Vi åkte dit – och blev både positivt och negativt överraskade.
Det taktfasta tutandet från avenyn utanför hotellet vill aldrig ta slut. Det är söndagskväll i Marrakech och på gatorna drar människor runt i vild glädje och signalerar med allt som ger ljud ifrån sig. Gamla skraltiga moppar som osar blå rök blandas med moderna bilar med folk på taket, på framhuvarna och huvuden ut genom de öppna rutorna. Många unga män, men också barn, gamlingar och även kvinnor hörs och syns i det offentliga rummet.
Torget Djema el Fna - en mytomspunnen plats med levande skådespel dygnet runt. Foto: Peter Cordén
Det viftas frenetiskt med den röda marockanska flaggan med sin gröna stjärna. Inga berusade eller beväpnade människor. Det är bara ett ovanligt glatt firande efter en viktig fotbollsmatch på stadens stora fotbollsstadion. Marockos landslag, som ofta kallas Atlaslejonen efter bergskedjan med samma namn, har denna kväll vunnit över Tanzania i kvalet till de afrikanska mästerskapen och det är det som hyllas ohejdat ute på stan.
Marocko verkar vara relativt fritt och fredligt. Inte minst om man jämför med andra länder i närområdet, till exempel Tunisien och Egypten, som haft en arabisk vår och där diktatorerna har fallit.
Rickard Lagervall är expert på islam och undervisar i islamologi på Halmstad Högskola. Han beskriver Marocko som ett samhälle med en populär kung och en ganska foglig politisk opposition. Jo, det var en del demonstrationer även här under våren, men med löften om reformer och nyval ebbade det mesta av protesterna ut. Nu finns ett nyvalt parlament sedan valet i november, en moderniserad konstitution vad gäller till exempel kvinnans rättigheter till skilsmässa och vissa inskränkningar av kungens makt.
– Men det är en bra bit kvar till det vi kallar demokrati och rättsstat. Det finns tre ämnen som är tabu att ta upp. Att ifrågasätta kungen, annekteringen av Västsahara eller att gräva alltför djupt i militärens maktapparat, säger Rickard Lagervall.
Samtidigt är han noga med att framhålla att den nuvarande kungen, Muhammad den sjätte, ”M6” kallad i folkmun, är betydligt modernare än sin far Hassan II och omger sig med nyliberaler och välutbildade ekonomer som vill modernisera, men det går långsamt. Korruptionen är fortfarande utbredd och pressfriheten beskuren, enligt officiella svenska rapporter från UD. Analfabetismen är hög, liksom arbetslösheten. Inte minst bland unga män. Många arga, unga män utan framtidshopp kan snabbt bli en mardröm för regimen.
Det moderna klubbhuset på Samanah är inspirerat av arabisk arkitektur. Foto: Peter Cordén
Men trots detta är Marocko ett av de mer stabila och turistvänliga länderna i Nordafrika. Från Sverige har det länge gått charterresor till Marocko. Främst är det sol- och badorten Agadir som lockar. Här finns också en hel del golf och bland annat spelades tävlingar på herrarnas och damernas Europatourer under samma vecka både 2010 och 2011, vilket är unikt.
På senare år har allt fler turister börjat resa på egen hand och även upptäckt landets golfbanor, mycket tack vare de bättre flygförbindelserna. I dag finns det ett 25-tal golfbanor att spela i landet, fler än i något av de andra länderna i regionen. I de planer som presenteras av turistmyndigheterna finns ytterligare ett 20-tal banor i pipelinen fram till 2015. Om alla dessa projekt blir verklighet är förstås svårt att veta. Men ambitionen finns där och marockanska myndigheter och investerare ser golfturismen som en bra inkomstkälla.
Royal Marrakech. Hålet kallas Brigitte Bardot efter de två kullar på ömse sida av bunkern som skyddar green. Foto: Peter Cordén
Marockos gamla kung Hassan II var golftokig. Den nuvarande kungen sägs inte vara lika golfintresserad, men däremot en av prinsarna, Moulai Rachid, som lär vara singelhandicappare. Kungahuset äger fortfarande ett antal av landets golfbanor. En av dem är Marrakechs äldsta bana Royal Marrakech från 1923. Det är en klassisk kolonial bana. Inte så lång, men helt uppvuxen där de flesta hålen bildar egna rum och med en regnskogskänsla där tropiska djungelläten ackompanjerar golfarnas slag. Därutöver finns det fem andra banor av mer modernt snitt runt Marrakech och ytterligare en 18-hålare ska invigas till våren. Då finns det sex banor med 18 eller fler hål och en omtalad 9-hålare, Atlas Golf, som har namn efter bergskedjan i bakgrunden.
Vilken eller vilka banor som är bäst är delvis en fråga om dagsform och skötsel för ögonblicket. Flera av dem har välkända arkitekter.
Palmeraie är ritad av Robert Trent Jones Sr. En genomarbetad 27-hålsanläggning med gigantiskt resortområde, massor av palmer som namnet antyder, konstgjorda sjöar och intressant layout. En bana som kommer att bli allt bättre igen i takt med att nya maskiner, ny manager och greenkeeper får sätta sin prägel på den.
Amelkis har kallats en av det moderna Marockos bästa banor för turister. Den är ritad av amerikanen Cabell Robinsson och är relativt snäll från gul tee. Visserligen många bunkrar, men ganska vänliga sådana och breda fairways. En trevlig lounge, byggd som ett traditionellt arabiskt fort, en Kasbah. Vid 15:e hålet finns ett spektakulärt hus, som liknar en inglasad grotta, och lär ägas av grundaren till kosmetikajätten L’Oreal.
Samanah är ritad av Nicklaus Design och är ytterligare en modern bana som med rätta gör anspråk på att vara en championship course med 18 hål som kan spelas över 6 800 meter. Det är en ”ökenbana” med hänsyn tagen till omgivningen. Stort, fint klubbhus, en David Leadbetter Academy, korthålsbana och bra drivingrange. På minussidan de husbyggen som pågår vid sidan av banan och de byggarbetsplatsproblem det medför.
Al Maaden är ytterligare en av de ganska nya banorna. Ritad av Kyle Philips och med dryga 6 500 meter från tävlingstee är den en rejäl utmaning för de flesta golfare. I mitten en bevattningsanläggning byggd i olika kvadrater som ska påminna om en marockansk trädgård. Meningarna går isär om det är vackert eller inte, men vattnet kommer definitivt i spel på flera av hålen. Och inte minst par treorna är klart intressanta. Även här finns ett fint klubbhus, god mat och ganska dyr dryck.
Det finns bra shopping i Marrakech - både souks och moderna köpcentra. Foto: Peter Cordén
Marrakech kallas ofta för Den rosa staden. Då handlar det om den förhärskande färgen på byggnaderna som särskilt vid solens upp- och nergång skiftar i rosa. Staden tycks vara en ständig inspirationskälla för konstnärer, designers och författare.
Här finns ett av världens mest fascinerande torg, Djamaa el Fna. Torget i sig är en stor stenbelagd plats, men det är människorna och utbudet som gör det till en upplevelse. En sorts utomhusscen med ormtjusare, akrobater, spåtanter, musikanter och sagoberättare. På kvällen flyttar restaurangerna ut sina bord på torget och dukar upp med en stor variation av marockansk mat. Vi sitter ovanför apoteket på ett känt kafé i ett av torgets hörn och ser solen gå ner. Ett färgsprakande skådespel. Turisternas sorl blandas med motorcyklarnas tutor och afrikanska trummor. Små marockanska vimplar vajar i kvällsbrisen. Kolröken stiger från eldarna nere på torget. Vykortsmånglarna, skoputsarna och t-shirtförsäljarna har full kommers.
Aftonsolen tas upp i husfasadernas ockrafärgade puts, som lyser, glöder i kvällsljuset. Solröda små moln på himlen. Så börjar plötsligt böneutropen ur högtalarna från den närbelägna minareten. Lika plötsligt avstannar allt liv och kiv nere på torget och det blir stilla medan solnedgångens bönestund pågår. Sedan är livet och folkvimlet lika snabbt tillbaka i full sving på torget.
Marrakech är staden som erbjuder det mesta för de flesta. Det finns gott om barer och fashionabla nattklubbar, restauranger från världens alla hörn, hotell i alla prisklasser från de billigaste lopp-pensionaten till femstjärniga storheter som Mamounia Hotel, där Alfred Hitchcock har filmat, Churchill och Roosevelt vilat upp sig och där Chaplin och Rolling Stones varit gäster.
Huvudstaden ligger i inlandet och är alltså inget badresmål. Men det finns pooler på de flesta hotell och därutöver allmänna pooler och så även vattenland att svalka sig i för små och stora. Här i utkanten av öknen är luften torr och det gäller att dricka rejält med vatten. Inte minst om man ska ut på någon av golfbanorna runt Marrakech.
Klimatet är förmodligen en av Marockos största tillgångar när det gäller kampen om golfturismen. Men i övrigt då? Tja, meningarna går lite isär. Det finns visserligen ett antal banor med intressant arkitektur och ambitionerna för framtiden lovar gott. Men ibland kan irritation uppstå över att de inte är tillräckligt bra skötta och detsamma kan också gälla management och service.
En annan vanlig kritik är att all inclusive-hotellen inte är så roliga, med småtrista bufféer som är sig lika dag från dag. Men om man avstår dem till förmån för mer personliga alternativ och är noggrann med att kolla upp banornas skick med sin resebyrå – eller direkt med klubbarna – så får man oftast mycket golf för pengarna. Greenfeen ligger från cirka 500 kronor, lite beroende på vilket paket man köper och tid på säsongen.