KRÖNIKA. “Wow! Vilken vinnare och vilken säsong.”

Golfvärlden kom till Augusta och drömde om att Rory McIlroy skulle fullborda en “Career Grand Slam”.
Det hände inte men jag undrar om vi inte fick något mycket bättre.

Årets Masters levererade nämligen en hel drös besked som talar om för oss att årets majorsäsong kommer att bli bättre än på väldigt länge.

Att Jordan Spieth skulle spela bra kunde vi (okej, Henrik Stenson i alla fall) ändå gissa på förhand – det här var den fjärde raka tävlingen han spelade i sista gruppen på söndagen. Att Tiger Woods skulle befinna sig ens i närheten av täten när denna Masters-söndag började? Kom igen, var ärliga när ni räcker upp handen för att säga att ni trodde på det inför veckan.

Vi kunde ju ana att Henrik Stenson hade ett struligt Masters framför sig. Att han skulle gå från megainfluensa till att bronkithosta lungorna ur sig samtidigt som Augustas kullar klättrades var väl nån vers struligare än vi trott. Men vi ska minnas hur han tog sig från fyra över par efter tolv första dagen till fyra under par efter sjuttiotvå med de förutsättningarna.

Det första han pratade om efteråt? Den rekognoseringsresa som snart väntar till årets US Open-banan Chambers Bay eller hur Wells Fargo Championship på Quail Hollow Club om en dryg månad blir en bra träning inför PGA Championship 2017 på samma bana.

Med den starka uppryckningen Henrik Stenson svarade för kändes insatsen på Augusta ändå inte som en misslyckad start på majoråret. Foto: Christer Höglund

Ögonen bakom Henrik Stensons Oakley-brillor har siktet fast inställt på majors. Vi vet alla att han har spelet för att vinna än, det märks numera att han också själv gör det. Ska vi bara komma överens om att han sluter in sig i en hermetiskt tillsluten bubbla och håller sig frisk vecka 25, 29 och 33 så borde vi från svensk horisont ha tre jäkligt spännande majorsöndagar kvar framför oss 2015.

Apropå US Open, nån som tror att Phil Mickelson börjat räkna timmar och minuter till dess att han får sätta ner peggen i marken på första tee i Washington? Han har alltså två topp 10-placeringar senaste fjorton månaderna. En andraplats i PGA Championship och en delad andraplats i The Masters.

Men framför allt annat: Jordan Spieth.

Den här 21-årige Dallas-grabben tog inte ett enda snett steg på Augusta National under 72 hål.

Han för sig, både på och utanför banan, som om han har två dekorerade karriär bakom sig redan.

Han planerade och slog precis vartenda slag som situationen krävdes, oavsett det var en tokpressad järnfyra från tallbarren i skogen på elvan eller en löjligt precis lobb från dött läge bredvid 18:e green på lördagen.

Han pitchade, chippade och puttade lika bra som nån någonsin gjort på Augusta National i ett Masters.

Det brukar sägas att Masters börjar på sista nio på söndagen. Jag vågar påstå att denna 79:e Masters-upplaga började för ett år sen.

Då tvingades Jordan Spieth, som även då ledde efter 54 hål, se när Bubba Watson tog emot publikens jubel. Han har beskrivit hur han mådde väldigt dåligt över att behöva göra det, hur han inte ville uppleva den känslan igen.

Han knöt näven och kalibrerade sin redan vältrimmade, om än tunnhåriga, vinnarskalle så att den skulle vinna honom en grön kavaj om tolv månader och ta honom närmare sitt livs mål, platsen som etta i världen.

Vi vaknar alltså denna måndag upp till en värld där världsettan är 25 bast med fyra majortitlar och världstvåan är en 21-åring som precis slaggat iklädd grön kavaj och ivrigt vill ta över som herre på täppan.

Ett bättre recept för en magisk majorsäsong och starten på en härlig rivalitet har jag svårt att se hur det skulle gå att koka ihop.

---

Text: Oskar Åsgård • 2015-04-13
Följa • Nyheter