Majordrömmen försvann

Den klassiska dimman låg tät över San Franciscobukten när Fredrik Jacobson slog ut klockan 15.00 lokal tid.
Midnatt i Sverige.
Runt om i landet lyste lampor i enstaka hushåll där människorna satt uppe och följde Viasat Golfs direktsändning från Olympic Club. Det förde nästan tankarna till den där underbara sommaren 1994 när svenskarna under ljumma, mörka nätter följde det blågula fotbollslandslagets grävande efter guld under VM i USA.
Då var det Tomas Brolin och kompani som hänförde tv-tittarna.
Nu handlade det om Fredrik Jacobson i US Open som hade chansen att bli Sveriges förste manlige majorvinnare.

I ett hus nere vid vattnet vid Kungsbackafjorden i Onsala satt hela klanen Jacobson uppe och nattsuddade för fjärde dygnet i rad. Pappa Ulf Jacobson laddade fram till utslaget vid tolvslaget med att fixa till trädgårdens utemöbler och när sonen sedan inledde avslutningsvarvet slog han sig ner i tv-soffan och fick sällskap av hustrun Monica, deras dotter och hennes familj samt Fredriks fru Erika. Fiddes barn Alice, Emmie och Max fick dock inte se pappas jakt på majortiteln, de var tvingade att gå och lägga sig.
- Det har varit tre sena nätter men det har varit värt varenda minut med tanke på hur bra det har gått, sa Ulf Jacobsson på söndagseftermiddagen.

Spelkamraten Lee Westwood slog ut först och sedan var det dags för Fredrik Jacobson. Han var två slag efter Jim Furyk och Graeme McDowell i ledarbollen.
Svensken träffade första fairway, vandrade bort från tee och började jakten på en majortitel. Väl framme på green öppnade han ronden med ett par.
Hål 1 till 6 på Olympic Clubs Lake Course är en grymt tuff inledning och under lördagens lyckosamma 68-varv tog sig Jacobson igenom den svåra passagen på ett över par.
Nu blev det bogeys på hål 2, 5 och 6.

I det läget var Fredrik +4 totalt, delad nia och fem slag efter ensamma ettan Furyk. Jacobson behövde bryta den negativa trenden och på hål 7 hade han gjort birdies under torsdag, fredag och lördag.
Han fixade det även på söndagen.
Tillbaka till +3, en delad sjundeplats och bara tre slag efter Furyk som efter en bogey nu ledde på par totalt. Därmed fanns ingen i fältet längre under par.
Fredrik Jacobsons dröm om att bli Sveriges förste manlige majorvinnare krossades efter två nya bogeys i rad på hål 9 och 10. Fidde kom till slut in på 75 (+5) och med 286 (+6) slutade han på en delad 15:e plats.
- Jag träffade bollen jäkligt bra de tre första ronderna men i dag hade jag inte alls samma kontroll på bollen och hamnade i många svåra lägen. Jag kom aldrig in i någon bra rytm utan tvingades slita på hela tiden, säger Fredrik till Svensk Golf.

När kände du att segerchansen försvann?
- Att treputta på nian var väl inte vad jag hade hoppats på och då kände jag att det blev mycket svårare. Jag var fyra över par då och att gå tre under sista nio var ingen omöjlighet. Vinden var inte så stark på slutet och det är klart att det fanns en möjlighet att hämta in tre slag men då måste du slå slagen och det gjorde inte jag.

Hur besviken är du?
- Klart att jag är besviken, framför allt att jag inte lyckades spela bättre. Jag hade gärna sett att jag hade kunnat spela på samma sätt som de övriga dagarna. Då hade jag haft en jäkligt bra chans. Det här var ett utmärkt tillfälle att nypa den första majorsegern.

Den andre svensken som klarade kvalgränsen, Robert Karlsson, svarade för en eagle på hål 7 och kom så småningom in på 72 (+2) för andra dagen i rad. 289 slag totalt (+9) räckte till en 29:e plats.

Det blir inget svenskt midsommarfirande för Fredrik Jacobson nästa helg.
I stället flyger han till Hartford, Connecticut. Där ska han försvara sin titel i Travelers Championship på TPC River Highlands.
Sedan ansluter han till hustrun och barnen som kom till Sverige förra veckan.