Foto: Christer Höglund
KRÖNIKA: ”På väg att skriva historia?”
Peter Hanson leder den major som han ger sig själv lägst chanser i. Det är galet. Och just därför går det vägen, skriver Eric Franzén i sin krönika från Augusta National.
Golf är alltid golf.
Det är en fras som räddar oss många gånger.
Åtminstone när det där underbart obegripliga händer som vi inte riktigt kan sätta fingret på. Som egentligen inte kan förklaras i raderna som vi dagligen pumpar ut på denna webbsite. Eller när de bistra experterna i Golf Channels studioprogram lägger pannorna i djupare veck än vad som finns på de chinos som pryder deras ben.
Exempelvis Stensons äventyr på 18 i torsdags och upphämtningen efteråt. Eller att en 52-åring lite senare spelar brallorna av det övriga fältet, exakt 20 år sedan han segrade här.
Hur förklarar man det?
Det gör man naturligtvis inte. Visst, det går att komma med teoretiska utvinklingar om Couples erfarenhet av banan eller Stensons nyckfulla problem med det långa spelet. Men egentligen har man bara skrapat lite på ytan i det komplexa spel som får vuxna män att sparka på klubbor inför en världsomspännande TV-publik.
Att Peter Hanson nu går i ledarboll på Augusta är lika omtumlande galet.
Söndagen den 9 april 2012 kan en skåning på 34 år inleda ett nytt viktigt kapitel i den svenska golfhistorien. En kille med båda fötterna fast förankrade i jorden som gillar jakt, bilar och hockey. Och han har redan nu beslutat sig för att lägga ned karriären 2016 – efter golfens debut i OS.
Tidigare i veckan berättade Hanson för mig att The Masters är den major som passar hans spel sämst. Han tyckte också att han hade en hel del kvar att lära från Tiger Woods, Lee Westwood och de övriga erfarna namnen i världstoppen.
Jag instämde inte helt och fullt i detta. Han är trots allt 25:a i världen och har inte kommit in i de här sammanhangen via köksingången. Tvärtom har det varit en lång och metodisk arbetsprocess som omvandlat den inbyggda talangen i hans kropp till en nästintill komplett spelare – när puttningen och närspelet nu börjat falla på plats.
Nu är det just världstoppen som ger sig ut och jagar Peter Hanson i morgon.
Hanson har doppat tårna i skärselden genom de första ronderna som han spelade med ihop med morgondagens partner i ledarbollen – Phil Mickelson.Där visade han prov på exemplarisk mental mognad och använde Phils rasande publikstöd till sin egen fördel. Det om något var den bästa förberedelse han kunde få inför det som väntar under söndagen.
I morgon skruvas temperaturen upp ytterligare tre eller fyra snäpp – när han åter ställs mot amerikanen med den glödheta 64-gradaren och tre gröna kavajer. Ja, och ett knippe andra majorvinnare som Oosthuizen och Harrington flåsar honom i nacken bakom – med heta amerikanska namn som Bubba Watson och Matt Kuchar.
I denna delikata situation har Peter Hanson möjlighet att ta vid där Jesper Parneviks söndag i ledarbollen på Royal Troon 1997 lämnat oss.På en plats där den bästa svenska insatsen tidigare stannat vid en åttondeplats.
Hur förklarar man det?
Det vore kort och gott helt galet om Peter Hanson fixar det – hela vägen in i Azalearabatten. Och just därför finns det alla möjligheter i världen att det blir så.
Golf är alltid golf. Som sagt var.
Text: Eric Franzén • 2012-04-08
Följa • Nyheter