John Hellström (till höger) i Orlando med Jonas Blixt och landslagscoachen Patrik Jonsson. Foto: Swedish Golf Team

Följa

Han blir Doktor Golf

Denna vecka disputerar John Hellström på Örebro Universitet med avhandlingen "Expert Performance in golf". Håller de teser som presenteras blir han Sveriges första doktor inom golf.

Text: Eric Franzén • 2012-02-21 Uppdaterad 2012-02-21

Han besökte Scientific Congress of Golf i St Andrews under 1994 som nyutexaminerad PGA-tränare. Det var starten på John Hellströms snart 18 år långa akademiska resa inom idrott och vetenskap.

– Jag ville se hur jag kunde utvecklas med ena foten i vetenskapen. Och den vägen hit har varit ganska lång. Jag fick bygga det från grunden, säger John Hellström.

Studierna har bland annat gått via idrottshögskolans tränarlinje (med fysiologi och biomekanik) med påbyggnad till idrottslärare, samt idrottspsykologi på Stockholms universitet. Men sedan 2003 har han tillbringat åtskilliga timmar på institutionen för hälsa och medicin på Örebros universitet, vilket lett fram till avhandlingen ”Expert performance in golf”.

– Från början döpte jag arbetet till ”Peak performance in golf” men efterhand ändrade jag det till ”Expert performance”. ”Peak” kan handla mer om en runda eller tävling, men jag ville se det i ett större perspektiv. Där man spelar så bra att man håller sig kvar i världstoppen.

Forskningen har bedrivits på halvtid samtidigt som Hellström varit flitigt anlitad för olika uppdrag åt Swedish Golf Team – i dagsläget som forsknings- och utvecklingsansvarig. Han anser att vetenskaplig metodik är ett ovärderligt verktyg i arbetet med utveckling av elitspelare.

– Man kan undra vad tränare har för nytta av det? Men om någon säger att metod a är bättre än metod b när det gäller att utveckla spelare, kommer frågan om hur man testar det. Och som forskare har man verktyg att göra det. Ett av de stora problemen i golfen är att vi ser många samband, men att vi samtidigt inte kan dra riktiga slutsatser av dem.

I avhandlingen återfinns två litteraturstudier samt tre empiriska studier. Den första visar sambandet mellan kroppens stabilitet och  svingteknik. I den andra studien granskas förhållandet mellan spelarens absoluta styrka och hastigheten på klubbhuvuden.

– För tio år sedan gav vi feedback på relativ styrka, alltså hur stark jag är i förhållande till min kroppsvikt. När vi tittade på det i forskningen visade det sig inte ha någonting att göra med fart på klubbhuvudet. Det var istället absolut styrka som spelade in. Alltså oavsett om du väger 50 eller 100 kilo är det förmågan att klara av att lyfta 75 eller 100 kilo som har ett högre samband med farten på klubbhuvudet.

I den tredje studien har statistik över hur de 125 högst rankade spelarna på PGA Tour under en säsong spelat alla par 4- och par 5-hål. Där har förhållandet mellan slaglängd och score synats, samt också hur olika missar påverkar resultatet.

– Det visar sig att slaglängden har stor betydelse för hålets score, speciellt på par 5-hålen. På ett genomsnittligt par 4 som är 400 meter får en lång- och kortslående spelare oftast samma score. En longhitter kommer ändå inte så nära att han regelbundet får upp bollen inom två meter från hål. Men om det är trånga banor där många träffar ruffen innebär det en stor fördel att slå långt. Man kan då använda en mer loftad klubba och få en brantare infallsvinkel och stanna bollen närmare pinnen. På par 5 spelar det mindre roll om man träffar fairway eller ruff, där är det fördel att slå långt i båda lägen.

Hur kan dessa slutsatser omsättas i praktiken?
– När vi gör kravprofiler kan vi visa på att de bästa i världen pliktar högst en gång på 100 utslag. Om en spelare gör 300 utslag under tävlingsronderna på USA-touren får de inte många pliktslag. Att de går out of bounds eller förlorar bollen kanske händer en gång på 500 utslag. När vi jämför dessa siffror med våra aspirerande elitgolfare blir reaktionen ”wow!”. Många är bra med i fairwayträffarna, men eftersom de spelar bredare banor går det inte att jämföra lika bra. Men tittar vi på fairwaymissarna är det en enorm skillnad. Vad spelare under den högsta världsnivån måste göra är att hålla bollen i spel – trots lång slaglängd.

Detta och övriga rön kommer att debatteras under disputationen, som sker den 22 februari klockan 13:00 i hörsal G på Örebro Universitet. Opponent är Dr. Debbie Crews från Arizona State University.


Text: Eric Franzén • 2012-02-21
FöljaNyheter
Rulla till toppen