Svenskarnas egna minnen

JESPER PARNEVIK, PGA-, ET-proffs, Ryder Cup-spelare
“Han var ju idolen när jag växte upp. Han var kungen. Jag kan inte tänka mig en spelare som hade mer karisma än han. Varje gång han gick in i ett rum så stanna alla andra upp.

Jag spelade särspel mot honom på Europatouren 1992. Han vann när vi spelade 18:e för sjätte gången, men jag borde ha vunnit de fem första gångerna. Han hade inte en putt under fem meter för par, men han sänkte allt.

Självklart var Ryder Cup ett stort minne. En mer annorlunda kapten än Seve har aldrig skådats, kan man lugnt säga. Han var överallt och ville egentligen slå slagen åt en. Det borde bli hur fel som helst men i allt kaos blev det ändå rätt.

Jag minns när jag skulle spela in mot 17:e hålet. Det var ett 75-yardsslag, och det är inte ett av mina favoritslag direkt. Jag slår hellre en full sving. Jag var lite osäker på hur jag skulle slå slaget eftersom jag inte ville gå för långt, men absolut inte för kort och gå i vattnet.

Jag gjorde säkert tio provsvingar och när jag hade bestämt mig gick fram och skulle slå bollen kommer Seve rusande och ropar åt mig:  “Whatever you  do, don’t hit it fat in the water!”. En sån grej får man ju absolut inte göra. Jag blev ju jättestressad och fick börja om. Jag kommer ihåg att jag la bollen långt bak mot högerfoten och knackade upp bollen på green på nåt vis. Han ville så gärna vinna, men han såg lite skamsen ut sen. Som att han kom på sig själv.”

 

PER ULRIK JOHANSSON, proffs på ET, PGA och Ryder Cup-spelare:
“Det är fruktansvärt tråkigt. Han var en av mina första inspirationskällor. Det var nåt väldigt speciellt med honom, han hade sån karisma, sån glöd. Jag har spelat med de flesta spelare, som Faldo och Tiger och Nicklaus, men det är bara Greg Norman och Seve som jag har känt mig, på engelska säger man “intimidated” av… Det var nåt med karisman.

Jag spelade Ryder Cup då han var kapten. Han var lika stor inspiration som kapten som spelare. Han var hela tiden överallt, det var som att det fanns fyra Seve där. Han la sig i mycket, som strategin och hur man spelade.

Jag kommer speciellt ihåg Ryder Cup på Valderrama 1997. Det sextonde hålet är dogleg höger så man får inte missa höger, men det gjorde jag under första träningsvarvet. Då kom han fram till mig och sa att jag måste sikta vänster för att jag inte ska missa där nåt mer. Jag missade höger även under andra träningsvarvet, och när jag vann singeln mot Davis Love missade jag också höger på samma ställe. Men då skrattade han bara.”

 

SOPHIE GUSTAFSON, proffs på LET och LPGA:
“Vad som gjorde honom speciell var hans passion. Det var aldrig någon som kom i närheten av den passion som han visade oss fans. Man kunde se det i hans mörka ögon hur han brann för det han gjorde. Han hade slag ingen annan ens kunde drömma om att försöka sig på. Trä treor ur djupa bunkrar, 100 meters slicar från parkerings platser…

Han har betytt otroligt mycket för mig som golfare. Första gången jag såg honom var så grymt imponerande. Att alltid lyckas snirkla sig ut de lägen han satte sig i gjorde att det plötsligt blev kul att titta på golf. Hans attityd i Ryder Cup är något som jag försöker ta med mig.

Mitt starkaste personliga minne av Seve var då jag fick möjlighet att träffa honom i Evian för några år sedan. Vi blev presenterade och efter den sedvanliga kyssen på kinden jag sa till honom att han hade varit min “hero” sen jag var så här liten (visade med handen). Då kysste han bägge mina kinder och sa “thank you”. Det är fantastiskt då en sådan stor person i ens liv faktiskt lever upp till ens förväntningar. Det är så ofta det går åt andra hållet då man möter personer man ser upp till. Jag kommer aldrig att glömma det.

Han fick fart på Ryder Cup som nu är det tredje största sportevenemanget i världen och den klart största golf tävlingen. Han har också gett oss tusentals duktiga nuvarande proffs som kanske inte hade varit där de är idag om de inte hade sett passionen i hans ögon och ville ha samma sak.

Och han har gett oss massa massa fantastiska minnen.”

 

ANDERS FORSBRAND, fd proffs på ET numera Champions Tour-spelare
“Innan jag till och med började spela var han den ledande figuren i Europa och senare i världen. Han var en riktig bollmästare. Ingen kunde få bollen att göra som han ville som han. Han kommer alltid att vara en av de största spelarna någonsin.

Jag kommer ihåg första gången jag spelade med honom i Holland. Vi låg på fairway och han kom över och skulle kolla vilken klubba jag skulle slå. Jag sa till honom att det var hans tur. Då spände han ögonen i mig och efter det har var vi vänner och han var alltid hjälpsam.

En gång i slutet i samband med Scottish Open på Gleneagles fick jag 1,5 timme med honom på korthålsbanan. Han sa till mig att aldrig berätta för någon och så visade han mig slag som han lärt sig under åren. Det var slag som vi vanliga aldrig ens skulle tänka på att försöka. Men det var det som var hans storhet.

Jag fick också chansen att spela inspelsvarv på Augusta med honom, Bernard Langer och Jose Maria Olazabal. Tre spelare som vunnit där. Då kommer jag ihåg han visade mig hur man skulle komma när hålet på nian. Han testade sig fram och kunde vissa banor bättre än någon annan.

Jag är hedrad över att ha lärt känna honom. Han var en vinnare som aldrig gav upp. Den passion, glädje och anda för golfspelet som han hade är det få som har.”

 

JARMO SANDELIN, proffs på Europatouren: 
“Golfen har förlorat den största personligheten den haft genom tiderna. Jag är stolt över att jag fick möjligheten att spela med (Seve Trophy) och mot honom under hans fantastiska karriär.
När jag vann på Gran Canaria 1995 spelade jag med honom sista dagen och slog honom med ett slag. Då sa han ‘Well done Jarmo. You are a great player’. Det glömmer jag aldrig.”

 

ANNIKA SÖRENSTAM, f d  proffs på LPGA och flerfaldig majorvinnare:
“Ja, det var tråkiga nyheter. Jag hade chansen att träffa honom i Spanien under våra amatörlandslagsläger.” På Twitter skriver Sörenstam: “Seve, vi kommer att sakna dig. Jag har alltid beundrat ditt spel. Din uppfinningsrikedom, karisma och förmåga höjde vår sport. Tack för alla minnen.”

 

MATS LANNER, tidigare proffs på Europatouren:
“Seve betydde oerhört mycket för den professionella golfen i Europa. Han var en av spelarna som verkligen satte fart på intresset för SEO när han kom hit och spelade. Själv lärde jag mycket av att se honom stå och chippa. Det var en av spelarna man inspirerades av där ute.”

 

OVE SELLBERG, f d proffs på ET:
“Seve betydde oerhört mycket för den europeiska golfen. Det var ju han som var den ledande spelaren med stor karisma. Han spelade med enorm passion och slog slag som var otroligt överraskande. De var slagna med magisk känsla och skicklighet. Seve inspirerade mig mycket eftersom inga slag och ingen situation tycktes omöjlig för honom på banan.”

 

ROBERT KARLSSON, proffs på ET och PGA:
“Mitt starkaste minne var när jag spelade tillsammans med honom i mitt första British Open 1989, då jag var amatör. Seve vann året innan så han var där som titelförsvarare. Ja, jag var nervös. En sak var säker: Han var där för att slå mig, han var en riktig tävlingsmänniska och körde sina små trix. Hostade lite vid lämpliga tillfällen, och skramlade med peggarna i fickan… Vi gick båda på 78 den dagen, så det var inget att skryta med.

Golfen i Europa skulle inte vara vad den är idag utan Seve. Han bidrog ju till att Ryder Cup blev vad det är idag, och han  startade Royal Trophy och Seve Trophy, som idag heter Vivendi Trophy.

Publiken älskade honom för att den kunde relatera till honom. Han slog alltid snett och var mer ute bland publiken än på banan.  Seve kunde göra par från alla lägen.”

 

MATHIAS GRÖNBERG, proffs på ET, PGA och Nationwide:
“Han och Jack Nicklaus var mina idoler inom golfen. Det är kul att ha spelat med en legend. Jag spelade även i Seve Trophy med honom som coach. Han var en person som det var inspirerande att vara runt.

Jag kommer ihåg första gången han hälsade på mig med namn. Det var i Madrid 1994. Det kändes otroligt att min idol visste vad jag hette. Jag kommer också ihåg att vi gjorde en golfdag ihop i Oslo 1996. Vi spelade Skins och efteråt hade han en bunkerclinic som var helt otrolig.

Jag kommer också ihåg ett tillfälle mot slutet av hans karriär då jag faktiskt gav honom en lektion i två timmar i Frankrike. Kändes otroligt att min idol lyssnade på mina tankar och vad han skulle göra och testade.

Han lärde mig att spela med passion. Att älska att träna och spela golf. Han älskade att spela och tävla. Han var rolig att vara runt. Det är synd att en sådan sjukdom skall drabba någon men speciellt en person som Seve.”

 

MARIA HJORTH, LPGA och LET-spelare:
“Han har betytt väldigt mycket. När jag började spela i slutet på 70-talet så började han  vinna. Han var en stor hjälte för Europa och en spelare man såg upp till. Jag försökte härma hans slag speciellt runt greenerna.

1991 spelade vi Franska Öppna och herrarna spelade tävling i Paris samtidigt. Seve kom in på samma restaurang som vi satt på med sin familj. Jag gick fram och bad om en autograf och jag kommer ihåg att jag var så nervös att jag skakade i hela kroppen. Jag har också här hemma tavlor och signerade handskar av honom.

Det jag försökt lära mig av honom är viljan att prestera, att aldrig ge upp. Och hans kropsspråk och karisma när han spelade. Speciellt i matchspel såg han alltid ut som han var ett eller två upp redan innan matchen började.”

 

HELEN ALFREDSSON, LET och LPGA-spelare:
“Han var den mest karismatiske spelaren som någonsin spelat. Jag tycker inte att det finns någon som ens varit i närheten. Jag kände det alltid lite speciellt för att vi var födda samma dag, 9 april, men inte samma år.

Folk älskade verkligen att titta på honom för han gjorde det omöjliga möjligt och för oss proffs så insåg man att alla slag kunde slås bara man tänkte som Seve.

Jag är så ledsen över hans bortgång men tacksam för vad han gjorde för golfen. Vi är i desperat behov av någon som honom för nu är det för många robotliknande spelare som inte visar några känslor.”

 

CARL-MAGNUS STRÖMBERG, tidigare proffs på Europatouren:
“Jag minns Italian Open, slutet av 80-talet. Seves bag stod i omklädningsrummet utan någon i närheten. I bagen fanns naturligtvis hans Ping “Scottsdale” Anser som han använde merparten av sin karriär. Jag var tvungen att se, känna, kunde inte motstå. Halade upp puttern, tog av headcovern och kände lite på den. I mina händer hade jag Seves putter, den han satte vinstputten med på British Open -84. Legenden, min idol, utan konkurrens! Bara att spela i samma tävling var hedrande.

Plötsligt ser jag, känner jag att någon tittar på mig, jag vänder mig om och där står han… Och där står jag, med hans putter… “Is nice”, säger han, “yes very”, säger jag medan jag sätter tillbaka den igen.

Seve, du spelade golf med en passion och glöd vi aldrig kommer att se igen. You are missed, terribly!”

 

GÖRAN OREDSSON, SEO-general:
“1988 kom Seve till Drottningholm direkt från segern i The Open. Vi hade haft många och långa diskussioner med agenter och managers och betalat dyra pengar, så viss oro fanns. Men väl på plats var Seve hur bra som helst att göra med. Han drog nog själv 30 000 åskådare till tävlingen så det var väl spenderade pengar. Jag har haft honom med i några andra golfevenemang under åren och han var fantastisk att jobba med. Seve har betytt så oerhört mycket för golfens utveckling i Europa.”

---

Text: Golf.se • 2011-05-08
Följa • Nyheter