US Open och banan

Eftersom de ger sig den på att bevaka par som något heligt gör de vad som helst för att bevara par, ju svårare desto bättre, och det kan funka. Men för att det ska bli skoj att titta på måste par vara någorlunda enkelt att få på ett hål och det är först när spelaren går för en birdie som hålet ska bita till om inte slagen är perfekta med en bogey som straff vid miss. Först då blir det roligt att titta på. 17 på st andrews är det perfekta exemplet. Bunker eller vägen: bogey. Däremellan: bra chans för birdie. Do or dare!

Nej, US Open tillhör inte favoriterna i min kalender, och det beror inte bara på tidsskillnaden. Hålen är för lika varann, det handlar nästan bara om att hålla bollen i spel och undvika ruffen. Tacka vet jag The Open, där vind och stenhårda fairways tvingar spelarna att uppfinna slag hela tiden. Vind och onduleringar, ett oändligt varierat spel, som det var tänkt från begynnelsen. Gamle stofil, tänker många nu och OK, vi måste naturligtvis ha mångfald och alla typer av banor. Men håll med om att det var rätt kul att se Seve lira från den där parkeringsplatsen och sedan vinna 1979. Det skulle väl knappast kunna hända i dag!

Hur svårt det var visades av både Sky och Golf Channel, de hade Howard Clarke respektive Frank Nobilo som gick runt och alla 18 hålen och rullade och kastade bollar runt greenerna. Bara att googla nästa år. Bra uppladdning innan svenska sändningen går i gång.

Trots att jag är golfidiot av värsta sorten blir jag inte speciellt upphetsad av US Open. Jag tycker om att titta på golf när jag kan. US Masters och naturligtvis The Open tillhör favoriterna. Dessutom gjorde tidsskillnaden att vi som måste upp dagen efter inte ens kunde se utslaget på 1:a tee på ledarbollen - de startade vid midnatt. Enda glädjen är att de svenska spelarna gjorde så bra ifrån sig - kul!

Jag tror att största felet med "löjligt svåra" banor inte är underhållningsvärdet utan att slumpen får för stor betydelse. Det finns en gräns när det inte längre kan kallas svårt utan snarare blir slumpartat. Fairways kan inte vara hur smala, hårda och sluttande som helst och samma sak med greenerna. Visserligen kommer alltid nån att vinna, men hur rättvist var det...? Lika dumt tycker jag det var med 17:e så långt i stormen på Bro Hof förra året. Att se proffsen få 11 eller 13 slag på ett korthål är inte underhållande eller utmanande, bara pinsamt. Jag minns någon amerikans kommentar efter Lawries seger på Carnoustie 1999. "Banan fick den segrare den förtjänade."