Min far var en golfare
Nu spelar han golf på himlens smaragdgröna fairways
För min far var golf livet. Hela min barndom präglades av golf. Ja, redan innan jag föddes till och med. Mina föräldrar firade sin smekmånad i Skottland såklart och det sägs att jag blev tillverkad i en sandbunker där, det var i alla fall vad min mamma sa. Men min mor, som liksom min far försvann hastigt, var en finurlig bogeygolfare, så man vet aldrig.
Vi hade självklart gatans finaste gräsmatta. Den sköttes minutiöst och far blandade egen gödsel av brännässlevatten och blåstång, allt efter recept från en berömd greenkeeper.
Vi åkte aldrig på badsemestrar när jag var liten. Alla resmål var platser med bra golfbanor. Min far har spelat golf i 97 länder och sparade varenda scorekort under alla år. Det finns flyttkartongvis av dem. Min far kunde boka tid hos en pro och sedan resa 200 mil för en 50 minuters lektion. Min far var även min privata golfpro. Att ta grönt kort förr i tiden var enkelt, jag följde helt enkelt med ut på banan och fick slå ett och annat slag. Efter ett år sa den riktiga pron på klubben att han sett mig på banan och han undrade om jag var redo att ta grönt kort. Jag gick tre hål på banan med honom och han pratade om golfvett och regler utan att jag ens märkte det. Det var så enkelt och avslappnat att introduceras i golfen.
Golfen var min fars älskarinna. Han slösade mycket på en aktivitet han älskade. Minst vartannat år var det nya golfklubbor, inga standardset dög. Som om inte detta var nog åkte han alltid till en specialist i England som modifierade klubborna för att passa just honom. Bollarna han spelade med var också av ett visst speciellt märke. Han tog det ett steg längre. Handfaten hemma var alltid fulla med nya golfbollar. Han fyllde hon med vatten, la i golfbollarna och den sida som kom upp till ytan markerades. Kom samma sida upp igen efter att han rört om så var det obalans i bollen och den golfbollen såg aldrig någon golfbana!
Fars samling av golfskor var också imponerande. Imelda Marcos hade varit djupt avundsjuk på den samlingen. Han experimenterade också med golfspikar av olika slag och byggde om skorna och monterade något som nästan kan liknas steppjärn i tån. Allt för att få bättre markgrepp.
Golf var en året runt-sport och spelades alla dagar och tider i veckan. På julen fick vi vänta på tomten för det var julaftonsgolf, vare sig det var snö på banan eller ej. På midsommar spelades alltid ”midsommardansen”. Min far var medlem i två klubbar, han var dessa trogen livet ut.
Sedan hände det ofattbara, min far fick amputera båda benen. För så är livet, onda saker händer även goda människor. När han inte längre kunde utöva sin älskade golf tappade han livslusten.
Jag saknar honom obeskrivligt mycket. När denna krönika skrivs var det exakt ett år sedan han gick bort. Min far är en golfare och nu spelar han golf på himlens smaragdgröna fairways.
Dotter Anna Joelsson Söfting
Publicerad 2012-05-23